| Tillbaka till startsidan | GÅRDSHISTORIA |
|  |
LYCKA
| Lycklig - så den vise talar- är väl den, som bor i salar, himmelshöga, välvda vida, skinande av konstsmidd prakt. Lyckligare den, vars salar små och låga blott förgyllas av en brasas sken och fyllas utav blom och löv, som sprida välkänd doft från hemmets dalar barn av mullens egen prakt. | Lycklig, lycklig den jag kallar, som av egen skogs tegs tallar själv sitt hus med möda timrat i sin egen hages hägn. Härligare hymn ej skallar än rop kring egna marker. Aldrig sol i hagens parker har så grant och fagert skimrat som på egna klövervallar skimrar sommarens ljumma regn. | Lycklig- så den vise säger - är väl den, som äger bland alla rika länder, byggnader och fursteslott; Lycklig den som äger ett tunnland kring sin stuga, tillsammans med sin fruga skapad med egna händer bland sparv och vilda änder |
Källa Tidskriften Tidevarv årgång 1906.
Webbmaster: K-G
