BUSJÖN 1767

Till Startsidan

HISTORIA

NYBYGGET VID SIKTRÄSKET

Det berättas att de första som kom till byn var fiskare som byggde en s.k. bua (fiskestuga) på gammgårdsudden vid Inner-Busjön,
därav fick byn namnet Busjön.

Det var en ung man som hette Jonas (Jon) Olofsson från Nätra i Ångermanland som först bosatte sig i byn.
Han arbetade som dräng hos nämndeman Jon Olofsson i Arvträsk några år, och det var antingen husbonden
eller drängen som 1765 ansökte om att få anlägga ett nybygge vid Sikträsket.
Nybygget utsynades i september 1766 och det fick namnet Busjön.
På våren 1767 flyttade drängen Jon Olofsson dit.

f.v Fabian Holmgren, Ossian Egebladh.
Båda med rötter i Busjön.

På den plats där man antar att första huset stått i Inner-Busjön restes en minnessten i samband med byns 200-årsjubileum 1967.
Jon Olofsson gifte sig 1769 med Sophia Håkansdotter Öhrman från Örträsk.
Hon var dotter till länsman Håkan Öhrman.
De fick 11 barn, 5 söner och 6 döttrar.

Den äldste sonen fick heta Jonas Jonsson efter pappan, men kallades för Busjö-Jon.
Han ville inte bli jordbrukare, och år 1805 fick han i stället för hemmanet av sina föräldrar,
(enl. utdrag ur tingsprotokoll) ett stycke half tuns kopparkittel,
en järnvält, Långträsk-Håpen, ett st Wargskin-mudd och Johan Arnds bibel ”Sanna Christendom”,
som idag finns i byn efter att ha skänkts av Magda och Bengt Sjödin.
P.g.a. sina kunskaper och färdigheter blev han i stället socknens skolmästare.

Sonen Johan Jonsson övertog gammelhemmanet i Inner Busjön och Olof fick gården på fällan (Ytter-Busjön).
Vi hade nu en ägare till varje by. När Jon Olofsson dog 1807 flyttade änkan Sophia till sonen Olof i Ytter-Busjön.
Sonen Johan skulle bidra till hennes underhåll enligt ett fargångsavtal från 1806 med spannmål och kläder
samt hälften uti nyttjandet av 1 st ko till hennes död (hon dog 1830). Abraham flyttade till Ekorrsele.
Sonen Håkan dog endast 5 år gammal 1784.

Vi är nu framme vid år 1827 och i Ytter-Busjön bor Olof Jonsson och hans hustru Catharina Olofsdotter från Mjödvattnet i Burträsk.
De hade fyra döttrar, varav två dog som barn. Döttrarna Eva Maria (kallades Busjö-Maja) och Christina Catharina (kallades Busjö-Stina) gifte sig och år 1827 överlät Olof hemmanet Ytter-Busjön till sina mågar.
Michael Olofsson gift med Busjö-Maja fick nedre delen av byn och det huset finns ännu kvar.
Den som senast bodde där var Sofia Zackrisdotter från Holmträsk änka efter Mikaels son Carl-Olof Mikaelsson.
Hon dog 1923, och huset som av byborna kallades ”moras stuga”, ägs nu av Elisabeth och Rune Eriksson.

Andre mågen Nils Fredrik Holmgren från Tannsele som gifte sig med Busjö-Stina fick övre delen av byn och byggde sig ett nytt hus.
Busjön 2:17 När huset reparerades på 70-talet hittades årtalet 1824 på murstocken. På en timmerstock finns även årtalet 1834.
Det huset har varit i släktens ägo i 5 generationer .

Den skedde först 1834, och då var Johan Jonsson 62 år.
Hans hustru Maria Hansdotter från Ekorrsele hade dött 1830 och Johan ville nu bli förmånstagare.
Äldste sonen Erik Johan hade flyttat till Rotenträsk,
och mågen Jonas Nilsson - Munter gift med Johans dotter Sophia Agatha fick då den östra delen av byn.
Han hade då börjat bygga ett nytt hus på den tilltänkta tomten.
Det huset stod placerat vid flaggstången på gården hos Jocke Axelsson, som idag äger fastigheten. Busjön 1:19
Den nuvarande bostadsbyggnaden uppfördes år 1928 bredvid det gamla huset som då revs.
På tomten fanns också en bryggstuga som delvis brann ned i början av 1850 talet.
Detta kan utläsas av ett Socken-protokoll från 1854 när Jonas Munter av sockenmännen
beviljats 166 riksdaler 32 skilling banco i ersättning.
I den nu något renoverade bagarstugan (ugnen reparerad) som finns där idag och används flitigt fanns årtalet 1867 angivet.

Ingen av Jonas 11 barn stannade kvar i Busjön. Sonen Jonas blev skomakare i Lycksele, Anton Nikanor flyttade till Grundträsk.
Den västra delen av byn Inner-Busjön fick Pher Erik Pehrsson som var gift med Johans fosterdotter Brita Chatarina.
De flyttade till Rotenträsk .

Från 1850 till 1890 och på 1940 -talet, fortsatte den här delningen av fastigheter till söner, mågar och svågrar och mellan syskon.
Idag är 11 personer bofast i Inner Busjön.

Under 1870 talet och framöver kom uppköpare av skog till byn.
Det betydde att en del bönder sålde sina kronohemman bl.a till konsul Lars Glas, och blev arrendatorer.
Fastigheterna såldes sedan vidare till Säfvar SågverksAB, och Sandviks Ångsågs AB numera Mo och Domsjö AB
en del redan under 1880 talet. Många bönder insåg inte vilket värde som skogen hade,
utan det som betydde mest för folket var att det fanns myrmark för myrslåtterns skull och att man kunde hugga ner skog
och odla mark för att få mat och hö till djuren . Dessutom fick man löfte om arbete.
Endast ett fåtal av fastigheterna undgick försäljning.

Under början av 1900 talet skedde laga skifte och varje fastighet fick en fastighetsbeteckning.

På 1920 talet köpte dåvarande arrendatorer tillbaka ägostyckningar från de fastigheter den förra generationen sålt.

I byn skapades också åren 1936 till 1942 tre stycken s.k. småbruk genom avstyckning från bondehemman.
Det var mycket små avstyckningar, vanligtvis 2-3 ha som förväntades räcka att föda 2-3 kor.
De som byggde var först Edvin Sjögren 1936, Busjön 1:12 den fastigheten ägs nu av Axel o Ulla Beijer från Göteborg.
Sedan Halvar Lindström 1937, Busjön 1:11, (Kläppen) som nu ägs av Bert-Olof Burvall.
Slutligen 1942 då Bror Sjögren byggde det hus som brann ned 1969, Busjön 3:2, men återuppfördes av Karl-Johan Rönnmark.
Fastigheten ägs idag av Irene Rönnmark- Johansson .
Mer om fastigheterna på gårdshistorian.

De uppgifter som vi har om skolan i Busjön har hämtats ur Lyckseleboken som vi har fått av Rolf och Kristina Alfredsson,
Byarna tillhörde olika rotar och för Busjöns del var rotan nr 10.
Av skolrådsprotokollet från 1 mars 1882 framgår att lästiden för barnen i Busjön med omnejd
var tiden 15 januari - 31 mars 1882 d.v.s. knappt sju veckor per år, och lärarinnan hette då Eva Israelsson.
Så småningom utökades studietiden till en termin, och sedan till två terminer år 1929.
Skollokalen har under alla år varit i stora huset hos Nils Johan Holmgrens, huset ägs idag av Gudrun Holmgren.
I början då huset var i ett plan men dubbelt så långt som idag, var skolsalen till höger om ingången.
1925 flyttades skolsalen till den nybyggda övervåningen. 1950 lades skolan ner och barnen fick åka skolskjuts till skolan i Arvån.
Från höstterminen 1952 har Busjöbarnen gått i skola på Furuvik.

N-J Holmgrens diversehandel var den första affären i byn.
På den tiden kördes varorna med hästforor från Hällnäs.
När järnvägen kom på 20 talet hämtades varorna i Arvån med cykel,
spark eller häst tills vägen mellan Busjön och Lycksele var klar 1939.
Den diversehandeln fanns kvar i byn till 1963 och drevs av Bertil Holmgren.
Under 1930-talet hade också Karl Alfred Eriksson en affär.
På 60-talet sålde Elin Olofsson matvaror för konsum.

Busjön 16/7 1963. Sylvia Renman Grundsund
Handlat för 66.15

Mary Karlsson, som är född i byn, har berättat att det första hon minns av postbärningen till Busjön
var när man gick från Busjön via Arvträsk, Gustafsholm och till Lycksele och hämtade post samt uträttade ärenden för de som bodde längs vägen, och så gick man samma väg tillbaka.
1928 blev det poststation i Arvån och lantbrevbäring.
Från 1928 till 1940 var Oskar Sikström lantbrevbärare på sträckan Arvån - Maltträsk - Busjön.
Så fick vi postombud även i Busjön.
Först sköttes posten av Berta Brännström och sedan av Elina Brännström i Ytter-Busjön och Axel Karlsson i Inner-Busjön tills det blev postväskor. Idag har vi lantbrevbärning från Lycksele.

1926 startade Busjöns syförening, som finns kvar än idag och anordnar ”Missionsfest” på trettondagen .
Aurora Holmgren, som var med och startade föreningen, lever fortfarande ( 94 År gammal).
På 20-talet bildades också en blåbandsförening, samt senare föreningar för El, Vatten och Avlopp.
Idag finns förutom syförening, viltvårdsförening, fiskeförening och Intresseförening.

Holger Brännström var den förste som drev taxirörelse i Busjön, och det redan innan vägen till Lycksele fanns.
Då fick man lämna bilen i Arvträsk och sedan gå, cykla eller åka hästskjuts.
Senare byggdes vägen mellan Busjön och Arvträsk vilket underlättade transporterna,
och 1939 stod vägen mellan Busjön och Lycksele klar.

1992 bildades Busjöns intresseförening som fick överta Busjögården av Kyrkan.
Vi upprättade en byautvecklingsplan som sträckte sig fram till år 2000. Idag har det mesta som den innehöll genomförts.
Vi har fått en belagd väg som stod högst upp på vår önskelista.
Vi har renoverat och byggt ut Busjögården, gårdsplanen och lekparken utanför är klar.
Vi har byggt ett 9 meter högt fågeltorn vid Sikmyran, en badplats vid Inner-Busjön, förråd med omklädningsrum vid sjöarna,
bord och och bänkar vid grillplatserna, anslagstavlor och skoterled.
Det som återstår är upprustning av kvarnen vid Lidtjärnsbäcken, men det arbetet är lagt på is tillsvidare.
Vi har också köpt datorer och har haft ett 3 årigt dataprojekt för barn och ungdomar som nu är slutfört.